Tack Ester...

...för de fina mussebyxorna som du sytt. I mussebyxor kan man ha mycket skoj. Som att handla julklappar till exempel. Det ska vi försöka oss på idag. Om jag lyckas tänka kreativt och uppfinningsrikt.
Advent är härligt. Igår satte Mose och jag upp ljusslingor på staketet i trädgården. Sen satt vi i soffan och kikade ut på de glimmande lamporna. Nåja, Mose kollar mest på bilarna som åker förbi, men ändå...
Nu ska Mose i mussebyxor och jag gå ut en sväng. Vi ska njuta av frisk luft och ignorera regnrusket.

Bebissnor ock kattkräk

Lillprinsen sover i sin vagn, som börjar bli lite trång (se bild till vänster). Stackars liten är förkyld, snorig och rosslig. Men ändå så glad och nöjd och tapper. Han har börjat äta lite vuxenmat. Banan smakar konstigt, men gröt och potatis är smaskens (potatiskladd på bilden längst upp).
Annars är allt ungefär som vanligt. Väggarnas tavlor är fortfarande inte upphängda, mattorna inte utrullade, böckerna inte upplockade och förrådet saknar dörr. Kontrollfreaket inom mig vrider sig av obehag, men jag försöker intala mig själv att ingen har väl dött av lite oordning. När fem trängs i en tvåa (nåja, en tvåa och halva, men den där lilla halvan är inte alls inredd ännu) blir det oordning. Fem inklusive de två jobbiga pälsbollarna. Iris kräks då och då. I dag på morgonen hittade jag en hög på sovrumsgolvet och en lite mindre hög i hallen. Jag gav hushållspapper till Fredrik. Något ska man väl slippa för att man tar hand om en snorig och hungrig lillprins klockan tre på natten. Är någon där ute sugen på att adoptera kräkkatten? Varsågoda i så fall.
I dag ska vi nog inte göra så mycket. Ta en promenad till apoteket, tror jag. Mose behöver näsdroppar. Kanske kanske ska jag dammsuga. Dammsuga ligger tvåa på min lista av tråkigaste hushållssysslorna. Stryka ligger etta, men det gör jag aldrig, så då kanske dammsuga ändå hamnar på plats ett. Hu va trist.

Födelsedagar

Mose sover och jag ska alldeles strax krypa ner under täcket. Efter att jag har flyttat på Iris, som alltid placerar sig själv på min sida av sängen. Imorgon fyller Fredrik 34. Och om jag ska orka fixa frukostpåsängen imorgon bitti, måste jag verkligen sova nu. På måndag fyller Mose fyra månader. Det är ingen myt att tiden springer snabbt. Jag försöker ta in varenda sekund, minnas varje litet Mose-leende, varje nytt gurgelljud, varje nytt hårstrå som växer fram på det lilla huvudet. Mose-gose, vår egen lilla älskling...

Septemberdagar

Gammelfarmor Gun har stickat finfina favoritkoftan.

Vi har flyttat hem och trots röran trivs vi förträffligt bra!

Hösten är på väg

Mose vaggar vidare i den vajande vassen. Nu är han två och en halv månad. När han skrattar med hela sitt lilla ansikte blir man lycklig långt in i hjärtat. Vi har lärt känna varandra ganska bra nu, Mose och jag. Morgonen är vår favoritstund på dagen. Då sitter vi och pratar med varandra - han i babysittern och jag med en stor kopp kaffe vid köksbordet. Ibland läser vi morgontidningen högt, ibland pratar vi om vad vi har drömt under natten.
Nu är vår trappa på plats på Allévägen och vi är i full färd med att flytta hem. Byggdammet svävar fortfarande runt i luften och vi nyser förfärligt mycket, men oj vad härligt att få komma hem!

Vi bor i pyjamasen

Läste i en kalender att det är lördag idag. I det nya bebislivet flyter dagar, nätter, datum och veckor ihop. Ett kontrollfreak har svårt att acceptera det kaos som uppstår, men jag försöker acceptera och liksom bara smälta in i röran. Men att inte komma ur pyjamasen före klockan tolv är svårt att gå med på... Mose och Fredrik är mer benägna att bara flyta med :)
Idag har Mose spenderat exakt fem veckor i den här världen. Han växer fortare än jag trodde var möjligt. Från 3480g till 5055g, från 47cm till 55cm på drygt en månad. Jag trodde att jag hade krympt hans kläder i tvätten.

Trött på dagen, pigg på natten...







I sommarsolen







Stor pappa, liten Mose.







Billiga babysittern från Blocket är faktiskt väldigt kul!

Tre veckor!

Idag fyller Mose tre veckor. Han har vuxit, lagt på sig gosiga små veck på armar och ben. Än så länge har vi en aning svårt med rutinerna. Han vill äta när jag vill äta. Men han vill inte sova när jag vill sova. Bada är en kul grej. Spännande och lite läskigt i början, men samtidigt väldans skoj.
Snart får vi flytta hem till Rotebro! Nästa helg ska vi spackla, måla och måla lite till. Hem ljuva hem!

15 Juni - Mose har kommit till världen

Här håller pappa Mose för första gången. Lite klurigt att få till huvudet, men det fixade sig.





Emeli är nog den mer erfarne av oss att hålla bäbis.






Det är inte bara Mose som tycker om att sova. Tror att en gen har hoppat över

Här är Mose fyra dagar gammal!

Sommarmånad!

En liter svenska mörkröda jordgubbar ligger i en ask i kylskåpet. De sparas till ikväll. Juni är härligt!
Jag hämtade posten i Rotebro. Klängrosorna växer och lägenheten rivs. Snickarna är i full gång och har precis kapat några takstolar. Om vinden ökar i styrka kommer nog hela radhuset att rasa. Men jag tror att de vet vad de pysslar med. I helgen ska vi välja vår nya trappa.


Hallongrottorna som jag just bakat blev inte så vackra, inte så symmetriska, men förhoppningsvis väldigt goda. På tal om hallon - jag ska testa hallonbladste. Fredrik ska köpa några påsar. Det sägs att de små hallonbladen underlättar den kommande förlossningen, att de till och med kan snabba på den en aning. Troligen en myt, men myter är till för att testas.

Så trötta

I går migrän och i dag migrän. Tillsammans med förkylning. Men ingen bebis så långt ögat kan nå. Däremot känns den - inga kullerbyttor direkt, eftersom bebishuvudet är fixerat, men ändå hårda sparkar. Kanske tror bebisen att han (jo, det är nog en han) kan komma ut genom huden? Men jag kan meddela att huden är seg. Mycket segare än jag någonsin trott. Hade ingen aning om att hud kunde sträckas så mycket.
Ninja, Iris och jag är lika trötta. De har varit ute en stund, trasslat in sig i trädgårdens sommargrönska, outslagna pioner och regndränkta prästkragar. Sedan har vi sovit alla tre. Vi gör verkligen ingenting. Vi har blivit så lika på något vis, jag och de små katterna. Vi trivs med att äta godis och vila. Men de har inte migrän. Det är jag helt säker på.

Mindre än tre veckor

Igår åkte magen och jag till mvc i Rotebro. Barnmorskan var lite fundersam över mina ständigt återkommande sammandragningar och förvärkar. Om inte bebisen får vila tillräckligt mycket hinner den inte ta upp så mycket näring. Men hon mätte magen och den har växt några centimeter sedan förra gången. Vilket såklart betyder att bebisen också har växt.
Idag skrev DN om sommarens kommande personalbrist på Stockholms stora sjukhus. Danderyds förlossningsavdelning ingick där... Bebisen - det är bäst att du kommer nu, innan semestrarna drar igång.

Väntan...

I natt gjorde det ont. Hela natten. En Alvedon och en banan hjälpte en liten stund. Jag tänkte att nu är det nog dags, äntligen, har inte lust att vänta mer. Men värkarna är lögnaktiga och opålitliga. De förvinner medan morgonkaffet rinner ner i bryggaren. En aning illamående ligger kvar och molar en stund, sen är allt som vanligt igen.
Ikväll åker vi till Uppsala, till Lukas och Emma. Sushikväll är det tänkt. Kanske bäst att ta med den packade så kallade BB-väskan, bilbarnstolen, mvc-journalen och patientbrickan. Man vet ju aldrig när den eviga väntan tar slut. Fast i och för sig är det ju lite mer än tre veckor kvar till det beräknade bebisdatumet.

Hemlängtan...

Nu har vi sovit en natt i Häggvik, i Elisabets lägenhet. Den första av många. Säkert dröjer det ett helt månvarv innan ombyggnaden på Allévägen 2a är klar. Jag låtsar att vi har tagit in på hotell, att vi är på semester, men det är inte lätt. Har så svårt för att smälta in. De mörka otydbara tavlorna på väggarna skräms, glasen i köksskåpen är så svåra att hitta och varmvattnet i duschen går inte att ställa in som jag är van vid. Men det är bra. Bra att vi får låna lägenheten, att katterna får följa med hit och att vårt eget radhus blir större. Och finare.
Idag har Lukas hjälpt till med att flytta ut alla möbler. Allt packades in i pappas släpkärra. Radhuset är tomt. Ljuden studsar mot de kala väggarna. Nu sover vi aldrig mer under snedtaket med de stora bjälkarna mellan sängarna.

Stressad passivitet

Nej, ingenting blir gjort. En liten bebis vill ut, snickargubben kommer på tisdag, uppsatsen skaver i bakhuvudet och katterna trasslar in sig i trädgårdens grönska. Ändå får jag ingenting gjort. Jag blir galen, river mitt hår och gör ännu mindre.
Nu har jag i allafall startat den här meningslösa bloggen - något som jag absolut inte har tid med just nu.