Väntan...

I natt gjorde det ont. Hela natten. En Alvedon och en banan hjälpte en liten stund. Jag tänkte att nu är det nog dags, äntligen, har inte lust att vänta mer. Men värkarna är lögnaktiga och opålitliga. De förvinner medan morgonkaffet rinner ner i bryggaren. En aning illamående ligger kvar och molar en stund, sen är allt som vanligt igen.
Ikväll åker vi till Uppsala, till Lukas och Emma. Sushikväll är det tänkt. Kanske bäst att ta med den packade så kallade BB-väskan, bilbarnstolen, mvc-journalen och patientbrickan. Man vet ju aldrig när den eviga väntan tar slut. Fast i och för sig är det ju lite mer än tre veckor kvar till det beräknade bebisdatumet.