Hej

Hej hej. Tänkte bara säga hej så att ni vet att jag finns kvar härnånstans. Annars startar jag nytt nu. Vänta ska ni få se.

Till koffert

Igår slutade jag ju på koffert. Och jag ville bara säga att ni är så himla fina och att jag kommer att sakna er. Men självklart ses vi igen. Snart. Tycker om er! Nu bär det av mot nya äventyr.

Morgonsamtal

Idag på morgonen när vi drack Fredriks citronjuice:
Mose: mamma, mina fötter och mina ben är alldeles ynkliga idag.
Några minuter senare:
Jag: sov du gott inatt?
Mose: ja
Jag: drömde du något?
Mose: ja
Jag: vadå?
Mose: jag drömde om en ängel som duschade. Ängeln var alldeles naken.

Mellandagarna

Vinter i Småland.

Migränmat

När jag har migrän blir jag sugen på de allra mest konstigaste sakerna. Jag vill ha fett och salt. Och som idag - polentagröt med jordgubbssylt. Polentagröt är egentligen väldigt gott. Hade helt glömt att man kan göra sån gröt, trots att vi åt det när vi var små. Konstigt att migrän kan få en att minnas sådana saker.

Musikhjälpen

Barn är inte till salu. Den här veckan kan man hjälpa till att förändra. Gå in på musikhjälpen och önska en låt vetja!

Sommarlängtan

Jag vaknade 5.00 och kunde inte somna om. Så i väntan på att resten av familjen ska vakna längtar jag en aning efter sommaren. Eller ganska mycket faktiskt. Förstår mig som sagt var inte på det här med vinter.

Ytterst spännande

Vattkopporna och magsjukan springer runt på dagis just nu. Tänk va härligt om de traskar hem till oss precis lagom till jul. Medan vi väntar med spänning dricker vi glögg ur glöggmuggarna som jag köpte för hundra år sedan när jag precis flyttat till Stockholm. I en liten loppisaffär vid Roslagsnäsby station. Det var kallt, precis som nu minns jag. Och jag kände inte ens Fredrik, visste inte ens att han existerade. Det var då det.
Ps, den lilla ljuslyktan har farmor och farfar köpt till mig.

Soluppgång

Ikväll: glöggfest i Farsta. Imorgon: isig soluppgång på Arlanda. Men vet ni vad!? Någon har ställt en enorm julgran mitt på arlandaparkeringen. Med lampor och allt. Och det livar faktiskt upp, till och med kl 04.45. Hej svejs.

Onödig kyla

Idag på morgonen trodde jag att jag skulle dö av kylan. Och jag tänkte på allvar att nu flyttar vi utomlands. Klockan var 04.15, bilen helt igenisad, himlen mörk, händerna spruckna och hela jag väldigt trött.
Vad ska vi ha den till den där kylan? Snön är vacker, men hallå, minus 16 är helt onödigt. Nu har jag pratat klart om vädret. I eftermiddag har vi lekt att toan är en hiss. Det ni!

Har han blivit bortskämd?

Hämtning på dagis. Så fort Mose får syn på mig:
Mose: Hej mamma, har du en present med dig till mig?
Jag: Nej
Mose: Varfördå?

Jag är ofantligt kompetent

Förut, när jag sökte en massa olika jobb, lade jag upp mitt cv på olika jobbsajter. Ibland får jag mail från de där sajterna angående jobb som matchar mig och mitt cv. Idag fick jag det här mailet. Verkar passa mig utmärkt!

Typisk måndag

Det snöar
Katterna bråkar med varandra
Och jag äter kardemummakaka bakad i form från koffert
Inte så mycket mer än så just nu

De där drömmarna...

...ska jag försöka göra något vettigt av. Tänker jag idag.

Snöyra

Första snön. Jag är inte riktigt säker på om jag tycker om den, men en snölykta i trädgården är väl aldrig fel.

Mose ville att vi skulle göra en snöbjörn. Kanske borde jag ha antagit utmaningen, men just för tillfället kändes den alldeles för svår. Hur gör man en snöbjörn?

Minen

Det är är den såkallade minen. Den har han troligen ärvt från mig. Stackarn.

Kanon

I Uppsala blir man skjuten av kanoner om man inte aktar sig. Kolla in hur kan liksom lyfter från marken. På andra bilden: jag, farmor och Lukas kämpar på.

Höstlovsspänne

Jag köpte ett mycket trevligt hårspänne på jobbet idag. För att fira höstlovet lite.

Parisdrömmen

Tänk er att sitta på kafé i Paris. I en tjusig klänning. De två sista avsnitten i allra bästa tv-serien, när Carrie åker till Paris, är de allra finaste. Det är 4,5 år sedan Fredrik och jag var där, i Paris... Så längesen känns det som.

Ganska dumt men sant

Jag är inget bra på att resa utan lilla familjen. När jag "ska passa på att njuta och ha kul" går jag mest runt och saknar och längtar. Efter den där lilla handen, det där flygiga alltid för långa håret, de där fina "mamma, mamma, titta på mig vad jag kan, kolla nu mamma, visst är jag duktig mamma, jag är en stor kille nu mamma". Kanske är det sunt. Eller så är det bara fasligt dumt och onödigt. Men så är det.
Inga mer långa resor utan de där två.