Ett gammalt reagarn blev en fin liten kanin. Han ser en smula sorgsen ut, det kan jag medge. Men Mose har redan adopterat kaninen och döpt honom till Dusti. Han frös i snöyran, så vi gav honom en skön halsduk. Då blev han lite gladare. Det allraste finurligaste med Dusti är att han både har små tår och tummar. (Originalmönstret kommer från Mia Bengtssons bok Virka Amigurumi)
torsdag 4 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
vilka underbara färger. Man blir glad. Kram.
Skicka en kommentar